Den f d chefsförhandlaren Oscar Stenström träder den 1/9 i tjänst på sitt nya uppdrag som rådgivare i Wallenbergsfären, dominerande ägare i bl a försvarskoncernen Saab. Efter sig lämnar han en Natoansökan som svävar fritt i det blå. Samt en lista med 17 punkter som talar om ett närmare försvarssamarbete mellan Sveriges och Turkiets Ministers of Defence and respective Armed Forces, vilket kan öka Saabs möjligheter att kränga försvarsmateriel till Erdoğan.

Stenström mejlade det hemliga Nato-dokument till sin privata mejl i november 2022, men kom undan med det när media inte orkade bita sig fast i ämnet.

Media har inte fattat resten av historien heller. Det är lite krångligt men jag gör ett försök att beskriva hur det hänger i hop. Håll till godo!

Regeringens politiska spinn om Stenströms sidbyte är att förhandlingarna med Turkiet är avslutade och därför behövs han inte längre i sin tidigare roll. Noll trovärdighet naturligtvis med tanke på att Sverige fortfarande inte är med i Nato och att läget verkar allt annat än klart. Mer troligt är att Stenström tog pengarna och stack när han fick chansen. Jag skulle också säga att det kunde tagit slut långt tidigare. Och då syftar jag på det hemliga dokumentet.

När Erdoğan efter två dagars kompakt tystnad kallade till en avslutande presskonferens i Vilnius precis som vid Natomötet i Madrid 2022 blev det tvärstopp: inget kommer att ske innan parlamentet öppnar igen i oktober. Regeringen borde ha kunnat räkna ut med ena lilltån att något sådant skulle hända eftersom dramaturgin var en exakt upprepning från ett år tidigare. I Madrid krävde den turkiske ledaren att 73 terrorister skulle utlämnas från Sverige vid sitt möte med journalisterna. I Vilnius förvandlade han ”as soon as possible” till oktober, kanske, eller lite när som helst, anytime.

Det har fått berättigad uppmärksamhet. Däremot inte att Erdoğan också framförde ett nytt krav som överrumplad regeringen. I Vilniusavtalets tredje paragraf talas det om att Sverige ska överlämna en så kallad färdplan (roadmap) mot terrorism i all dess ”former och yttringar. Det ska göras vid det första mötet med den nyinrättade bilaterala säkerhetspakten mellan länderna. Det sägs inget om när det mötet ska hållas och därför finns den heller ingen tidpunkt för när färdplanen ska överlämnas till Turkiet.

Den svenska delegationen med chefsförhandlaren Stenström i spetsen lyckades missa detta. Antingen fattade man inte, eller så satt man och sov. Den luckan utnyttjade givetvis Turkiet.

I Vilnius blev Erdoğans besked att den utlovade färdplanen ska levereras före, inte efter ratificeringen av Sveriges Natoansökan. Parlamentet ska också ges möjlighet att bedöma innehållet. I avtalstexten står inte ett ord om detta. Utrikesminister Tobias Billström uppfattade det heller inte så och försökte inledningsvis bjäbba emot: ”Vi är överens om att Sverige ska presentera en ’roadmap’. Det kommer vi naturligtvis att göra. Men vi kommer att göra det efter att vi har blivit ratificerade” (DN 13/7). 

Det lär inte hjälpa. Turkiet äger i vanlig ordning tolkningsföreträdet: ingen färdplan, ingen ratificering. Sverige sitter fast i ett nytt skruvstäd som bär Erdoğans signatur och det är helt på egen förskyllan. Turkiet avgör hur det går med detta.

Vad som inte framgick i den svenska medierapporteringen från Vilnius är att statsminister Ulf Kristersson överlämnade ett utkast (draft) till färdplan till Erdogan redan under pågående förhandlingar. Inte heller att det rörde sig om en lista i 17 punkter och det var Erdoğan själv som berättade det för journalister på plats när han talade talade om vilka åtaganden Sverige gjort i avtalstexten: 

“Erdogan highlighted these commitments, describing a draft roadmap of 17 articles framed by Sweden and presented by Swedish Prime Minister Ulf Kristersson to Erdoğan when they met Monday” (Associated Press 12/7).

Eftersom svenska medier missade detta har det heller inte skrivits något om att den finns en förhistoria i flera led. Och då är vi framme vid Stenströms hemliga Nato-dokument.

I oktober 2022 avslöjade Nyhetsbyrån Reuters innehållet i en lista på 14 punkter, upprättad av Stenström två veckor tidigare, den 6 oktober: ”EXCLUSIVE: Sweden lists ’concrete actions’ on Turkey’s concerns over Nato bid”.

Syftet från svensk sida var enligt Reuters att visa att man levererade på Madridavtalet med Turkiet. En punkt handlade om att svenska polisiära myndigheter genomfört nya analyser av vilket hot PKK:s aktiviteter utgör mot Sveriges nationella säkerhet och kopplingen till organiserad brottslighet.

När listan blev offentligt känd begärde bl a jag själv en sekretessprövning och att handlingen skulle lämnas ut. Beskedet blev avslag med hänvisning till utrikessekretess. Dokumentet på två A4-sidor hemligstämplades och maskades i svart i sin helhet. Det enda som släpptes var datum och rubrik.

Med hänvisning till anonyma källor pga ”ärendets känsliga natur” uppgav Reuters också att materialet överlämnats till Erdoğans presidentkansli och det turkiska utrikesministeriet under föregående helg, dvs den 15-16 oktober, vilket innebär att det skett på S-regeringens uppdrag, bara några få dagar innan regeringsskiftet efter den borgerliga valsegern på hösten 2022. Oscar Stenström var vid den tidpunkten både Natoförhandlare och Magdalena Anderssons statssekreterare, hemkallad från sin ambassadörspost i Chile strax efter den ryska invasionen av Ukraina. Uppdraget var att hantera Natofrågan åt statsministern, först S-partiets interna konvulsioner när alliansfriheten slopades till förmån för Nato och sedan själva ansökningsproceduren och förhandlingarna med Turkiet.

När Stenström satte ihop sin lista hade S-ledningen slutligen tvingats ge upp hoppet om att Tidöpartiernas regeringsförhandlingar skulle spricka och att partiet skulle kunna sitta kvar vid makten. Därför kan det också ha funnits en partipolitisk baktanke med listan. Den var var ett sätt att dokumentera vilka framsteg som gjorts för att i ett längre perspektiv kunna dela äran för ett framtida Natointräde med den nytillträdda borgerliga regeringen.

I linje med det ligger att Magdalena Andersson i opposition ägnat sig åt diverse små nålstick mot sin efterträdare Ulf Kristersson i Natofrågan, t ex under årets Almedalsvecka i Visby: ”Många känner kanske en frustration över att det enda som skett i Natoprocessen under de senaste nio månaderna sedan jag lämnade är att Finland blivit medlem” (SR P1 Morgon 29/6).

I det avseendet var det var det ingen nackdel att listan också läckte ut i media. Med tanke på hur utförligt handlingen citerades av Reuters bör nyhetsbyrån haft tillgång till dokumentet i sin helhet.

I november 2022 åkte Ulf Kristersson till Ankara och träffade Erdoğan. Med sig på resan hade han bl a representanter för Saab, och då kan det enbart röra sig om en sak: Vapenexport.

I december 2022 avslöjade DN på nyhetsplats att chefsförhandlaren Oscar Stenström skickat en lista på 17 punkter om kontakterna med Turkiet och vilka åtgärder som vidtagits efter Madridavtalet till sin privata mejl.

Vid en jämförelse med den mejlade listan och det som är känt om Reuters-listan framgår det att det finns mycket stora likheter.

Omfattningen är densamma: Två A4-sidor. 

Rubriken är exakt densamma: ”Implementation of the Trilateral Memorandum between Türkyie, Swedan and Finland”. 

Formuleringarna är exakt desamma i den mejlade versionen det Reuters citerade i sin artikel artikel om listan, t ex står det i båda fallen att ”Sweden is fully committed to the implemantation”, samt att ”Swedish police authority have carried out new analyses of PKK’s role in threats to Sweden’s national security and in organised crime”.

Efter ett par dagar försökte SVT få besked av Stenström om det rörde sig om samma handling som sekretessklassats. Han förnekade det: ”Jag skickar självfallet inga hemligstämplade dokument per mejl”. Jag skulle säga motsatsen: att allt talar för att Reuters-listan och den som Stenström mejlade till sig själv är identiska eller närmast identiska, förutom att den sistnämnda är uppdaterad med tre nya punkter efter Kristerssons besök i Ankara, vilket i sin sin tur gav avtryck i avtalet med Turkiet i Vilnius (DN 14/12, SVT 16/12).

Ett exempel på det är att statsministern vid Ankaramötet tog initiativ till ”ett högnivå-samarbete mot terrorism och organiserad brottslighet”. I Vilniusavtalet sju månader senare hade det utvecklats till den bilaterala säkerhetspakten med den vidhängande färdplan mot terrorism, den hårda kärnan i avtalet. 

Ett annat exempel är att Sverige aktivt har understött att Turkiet ska knytas närmare till EU:s försvars- och säkerhetspolitiska samarbete. 

I Vilniusversionen utvecklats detta till ett svenskt stöd för att Turkiets förhandlingar om EU-medlemskap ska väckas till liv. Totalt är det 17 punkter på Stenströms lista, lika många som Erdoğan talade om när han beskrev det svenska utkastet till färdplanen mot terrorism, det som Kristersson hade visat honom. Det ser ut att vara för många sammanträffanden för att det ska vara en tillfällighet. 

Reuters-listan, den mejlade listan och utkastet från Vilnius förefaller i grunden att vara samma dokument. Att det skulle existera två svenska UD-/regeringslistor med 17 punkter i samma ämne får nog sägas passera gränsen för det sannolika med god marginal. Stenström gjorde ett misstag när han skickade listan till sin privata mejl. I efterhand lyckades han rädda situationen och slå blå dunster i ögonen på media. Om journalisterna som var det hela på spåren hade ansträngt sig mer så hade han med stor sannolikt åkt dit på det. Mejlet är ett flagrant brott mot den utrikessekretess som alltid tillämpas vid sekretessprövning av den här typen av material. För det mesta lämnas inte ett ord av innehållet ut. Mitt försök att få ut dokumentet som Reuters skrev om är ett exempel på det. I det ena fallet hemligt, i det andra inte trots att det är samma innehåll. Stenström kom undan med blotta förskräckelsen.

Exakt vad det svenska utkastet till färdplan från Vilnius innehåller och vilka förändringar som skett under det senaste dryga halvåret vet vi inte. Listan har inte offentliggjorts, och eftersom den betraktas som arbetsmaterial och inte allmän handling finns det inget som går att begära ut. Men vid en jämförelse mellan den mejlade version och de båda terroristavtalen från Madrid och Vilnius finns det ett par saker som sticker ut.

Ett exempel är punkt tio om att svenska myndigheter ska ha ökad uppmärksamhet på PKK-relaterade säkerhetsfrågor angående individer som ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd: ”So far, a dozen individuals have recently been prevented from entering on that basis, and a number have been forced to leave.”

Ett annat exempel är punkt 17 under rubriken bilaterala format, där Sverige aktivt söker att utökat samarbete även i andra säkerhetsrelaterade frågor än terrorism: ”including between our respective Ministers of Defence and respective Armed Forces.”

Försvarssamarbete med Turkiet har inte förekommit tidigare. Vad som hänt med detta går inte att utläsa i tillgängligt material. Om det realiseras kommer den svenska armén att samverka med turkiska förband som genomfört tre starkt kritiserade invasioner i norra Syrien, riktade mot PKK:s syriska gren YPG, den senaste 2019. I maj 2022 hotade Erdoğan med en ny offensiv mot kurdkontrollerade områden. En månad senare upphävdes det svenska vapenembargot mot Turkiet i enlighet med Madridavtalet.

I sin nya roll i Wallenbergsfären kommer Oscar Stenström att kunna dra stor nytta av sina kunskaper från Natoprocessen och kontakter han har skaffat sig tack vare uppdraget som chefsförhandlare med Turkiet på uppdrag av två svenska regeringar.

Beskedet att han lämnar uppdraget kom den 7 augusti, bara några veckor senare arbetar han nu för det privata näringslivet. Normalt hade en person av hans kaliber och på den nivån fått sitta i karantän i tolv månader, sådana är reglerna för statsråd och ”vissa andra befattningshavares övergångrestriktioner.” I en artikel i DN dagen efter avgången beskrev jag avsikten med den lagstiftning som infördes 2018:

”Nämnden kan stoppa en tidigare befattningshavare från att ta ett uppdrag och ”arbeta med vissa frågor och områden” om det föreligger risk för ’otillbörlig fördel för någon enskild eller för att allmänhetens förtroende för staten skadas.'”

Mitt förslag var av uppenbara skäl att Stenström skulle underkastas maximal karenstid av nämnden. Av formella skäl lyckades han krångla sig undan detta pga att han enbart var statssekreterare under S-regeringen, han är tidigare mångårig tjänsteman i partiet i olika befattningar, inte under den borgerliga regeringen. Han gjorde samma jobb men formellt hade han under den senare delen av sitt Natouppdrag en tjänsteställning som ”ambassadör vid statsrådsberedningen med ansvar för Natoförhandlingarna” och det räknas inte in under begreppet vissa andra befattningshavare. Ett bevis i sig på att lagstiftningen är alldeles för tandlös.

Oscar Stenström skickade in sin anmälan om att han tänkte ta anställning i Wallenberggruppen den 17 juli, exakt en vecka efter uppgörelsen med Turkiet i Vilnius. Naturligtvis var allting redan klart då och då inställer sig frågan var chefsförhandlarna hade tankarna när han satt och förhandlade med Erdoğan och hans följe vid toppmötet.

Tänkte han på när Sverige skulle komma med i Nato? Och vad det verkligen stod i avtalet? Det blev ju inte särskilt bra om man säger så. Inga tidpunkter om någonting så långt ögat når.

Eller tänkte han på vilka vapensystem från Saab han skulle försöka sälja till Turkiet en vecka senare?