Turkiets fiende nummer ett har nycklarna till Sveriges Natointräde

Turkiets fiende nummer ett i amerikansk politik är New Jersey-senatorn Bob Menendez, ordförande i det mäktiga utrikesutskottet (Foreign Relations Committee). Nu har han tagit emot Aposteln Varnavas guldmedalj av den cypriotiske ärkebiskopen vid en ceremoni i Nicosia i sällskap med sin fru Nadine Arslanian och Cyperns president Nikos Christodoulides. Vilket borde ge den svenska regeringen skrämselhicka. Det är Menendez som sitter på nycklarna till Sveriges Natointräde.

Turkiets president Erdoğan har ägnat perioden efter toppmötet i Vilnius åt att sprida tvivel kring ratificeringen av Sveriges Natoansökan. Det har varit det ena efter det andra på sedvanligt Erdoğanmanér och han har fått uppbackning av andra turkiska företrädare.

Avtalet som från början firades av champagne av den svenska delegationen på hotellet i Vilnius fram på småtimmarna började snabbt lösas upp i konturerna. Jag tog upp det hela i en DN-artikel den 23 augusti, där jag också konstaterade att Kristersson & co ägnar sig åt dumdristigt önsketänkande när man med klämkäcka uttalanden, både av statsministern själv och av utrikesminister Tobias Billström, försöker ge sken av att det inte finns några hinder kvar för Natoinrädet (se under rubriken media i spalten till vänster).

Dagen innan artikeln gick ut på sajten, den var lämnad innan dess, tog Erdoğan till slut bladet från mun och meddelade att Sveriges ansökan hänger löst om regeringen inte kan garantera säkerheten på svenska gator och torg: ”Om attackerna på våra helgedomar fortsätter – då beklagar vi. Vi vet inte hur lång tid den här frågan kommer att diskuteras i parlamentet.”

Uttalandet var föranlett av återkommande koranbränningar som Turkiet har fördömt i starka ordalag vid upprepade tillfällen, liksom den muslimska världen i övrigt. Sverige har dragit på sig terrorhot och Säpo har höjt hotnivån från en tre till den fyra på den fem-gradiga skalan. Det är givetvis bara semantik och saknar praktisk betydelse, snarast ett smått desperat försök att visa handlingskraft när afghanska talibaner, iranska ayatollor och hårdföra religösa ledare i terrorgrupper som Hizbollah, Al-Qaida och Al-Shabab uppviglar sina anhängare att bedriva religiöst krig och begå attentat mot Sverige. Om Säpo har en aning om vilka hot som faktiskt föreligger är en öppen fråga.

Regeringen å sin sida har tillsatt en utredning om ordningslagens utformning med slutdatum i juli 2024. Det lär inte hjälpa, om budskapet ens når fram till mottagaren. Den danska regeringen aviserade en lagskärpning med förbud mot koranbränningar den 30 juli, den 25 augusti låg ett färdigt förslag på bordet, en viss temposkillnad. Sverige står nu ensamt om att inte ha något att sätta emot när det lämnas in nya koran-ansökningar. Det ökar så klart exponeringen och riskerna.

I den här soppan har Bob Menendez av allt att döma en nyckelroll. Menendez har suttit i senaten sedan 2006. Det som symboliserar hans betydelse är att han konsekvent driver frågor där han hamnar på kollisionskurs med Turkiets intressen. I turkiska regimtrogna medier beskrivs Menendez i fientliga ordalag, som en person som gör allt han kan för att sabotera landets intressen i Washington, t ex blockera affären med stridsflygplanet F-16, den som Erdoğan vad det verkar vill kunna räkna hem innan Sverige slutligen får grönt ljus till Nato.

Medaljutdelning på Cypern uppmärksammades också av den turkiska statliga nyhetsbyårn Anadolu och i t ex Daily Sabah. Tidningen tog även upp det tal Menendez höll i samband med en grek-cypriotisk sammankomst under sitt besök på ön och att han då i skarpa ordalag fördömde Turkiets närvaro på norra Cypern: ”40 000 turkiska soldater ockuperar tills vidare 36 procent av Republiken Cypern och gör den till en av de mest militariserade platserna i världen. Rubriken talar för sig själv.

Menedez krav i Cypernfrågan är kompromisslösa. Tio dagar efter toppmötet i Vilnius, på årsdagen av den turkiska invasionen 1974, fördömde han ”ockupationen” och krävde att Erdoğan ska dra tillbaka turkisk militär och att ön ska återförenas under grek-cypriotiskt styre. I talet i Nicosia upprepade han att Turkiets närvaro är ”ett oacceptabelt brott mot internationell lag.” Turkiet förespråkar en tvåstatslösning på Cypern. Parterna befinner sig alltså på ljusårs avstånd (Cyprus Mail 9/8, 24/8).

Den amerikanske senatorn kräver också att turkisk militär omedelbart ska upphöra med ”fientliga” handlingar i grekiskt luftrum och territorialvatten. Kränkningarna är en del av den infekterade regionala konflikten om öarna i Egeiska havet och prospekteringen av gasfyndigheter. Menendez anser att det är upp till USA att garantera Greklands säkerhet visavi Natogrannen Turkiet, en i sig ganska absurd situation. Annars kan både USA:s president Joe Biden och Erdoğan glömma F-16 affären med Turkiet (Greek City Times 23/3, Defence News 19/7).

I anslutning till Vilniusmötet kom det fram mediauppgifter om att Menendez var på väg att ge upp sitt motstånd och förhandlade med Bidenadministrationen om att godkänna en försäljning av F-16 och att det pågick ett spel bakom kulisserna som skulle få Erdoğan att lägga ner motståndet mot Sverige. Biden själv pratade om en paketlösning: att både Turkiet och Grekland skulle erbjudas att köpa försvarsmateriel, i det grekiska fallet amerikanska F-35 plan. Det presenterades som nyheter och det blev stora rubriker i media (Punchball News 4/7, CNN 9/7 etc).

I inget av fallen var den en korrekt bild. Redan i januari-februari 2023 förekom kontakter om F-16 mellan amerikanska UD och kongressen, kopplat till Turkiets roll i ett antal frågor: Ukrainakriget, Sveriges Natoansökan, rivaliteten med Grekland samt inhemska frågor, t ex kring mänskliga rättigheter. Vid samma tidpunkt förekom även kontakter om F-35 plan till Grekland, ett sätt att balansera styrkeförhållandena mellan de båda Natogrannarna. Det fanns alltså en lång förhistoria och för inblandade parter är alla detaljer väl kända. Jag tog upp en del av detta i DN-artikeln. Det avgörande är naturligtvis om det går att uppbåda politiskt stöd i kongressen för projektet med dubbla försvarspaket (US Congress: Turkey (Türkiye): Possible U.S. F-16 Sale 8/6).

Efter Vilniusmötet har Menendez förnekat att han bytt ståndpunkt om F-16 affären: ”Det finns inget nytt att säga.” Istället har han fortsatt att rikta skarp kritik mot Turkiets agerande: ”Sverige har inte fått Turkiets röst trots att Erdoğan sa ja”. I sak har det hela beträffande Menendez alltså så vitt känt inte rört sig en millimeter framåt efter uppgörelsen mellan Sverige och Turkiet.

Det enda som hänt i övrigt och som eventuellt skulle kunna påverka senatorns inställning är att kongressen godkänt ett tillägg till försvarsbudgeten 2024 om att State Departement ska presentera en utredning av säkerhetssamarbetet mellan USA och Grekland: ”Rapporten ska inkludera en analys av potentialen för tillkommande baser och expandera den amerikanska militära närvaron i Grekland, särskilt i den grekiska övärlden” (National Defense Authorization Act, section 1235, Report on the security relationship between the United states and the Hellenic Republic).

Det skulle kunna vara ett sätt för Vita Huset att gå Menendez till mötes. Å andra sidan skulle det göra Erdoğan vansinning.

Ett annat exempel från Bob Menendez politiska agenda är hans starka och långvariga engagemang för Armenien, som han delar med sin fru som han gifte sig med 2020.

2019 fick han efter åratals enveten kamp till slut igenom en resolution i kongressen där massakern på 1,5 miljoner armenier 1915 under det Osmanska riket, Turkiets föregångare erkänns som ett folkmord i USA. 2021 anslöt sig även Biden. I april 2023 lanserade Menendez ett förslag om en särskild lag om att främja kunskapsspridning i ämnet (”Armenian Genocide Education Act”). I Turkiet är det ett brott mot konstitutionen att tala om folkmord. I svenska medier har detta gått under radarn (US Congress Foreign Relations Committe 27/4).

Sammantaget kan man på goda grunder konstatera att det finns en djup ömsesidig misstro mellan Menendez och turkiska företrädare och det är heller inga småsaker som är lätta att överbrygga. Om Bidenadministrationen på ett avgörande sätt ska kunna bidra till svenskt Natointräde och ge Erdoğan det han vill ha måste man driva igenom försäljningen av F-16 till Turkiet i kongressen. För att lyckas med det måste man först av allt hala in Menendez och försäkra sig om hans stöd. Det är han som sitter på nycklarna till F-16 affären, inte Biden. Vad senatorn i sin tur kräver i utbyte blir Vita Husets sak att lista ut och leverera. Det kan ta sin tid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...