På toppen av sin UD-bana levererade Tobias Billström – här med sin turkiske kollega Mevlüt Çavuşoğlu – som vi ju inte kan undgå att minnas oavbrutet optimistiska utfästelser om det svenska Natomedlemskapet. Det skulle bara dröja si eller så lång tid att kämpa ned motståndet från Turkiet och Erdogan, eller Orban och Ungern: ”Sverige kan vara med i Nato om tre veckor” osv.
Oavsett om verkligheten talade ett annat och mer dunkelt språk lät sig utrikesministern aldrig nedslås, utan skred till verket med samma oförtrutna entusiasm. På stället marsch hur många gånger som helst utan att darra på rösten: två veckor, tre veckor, en månad på sin höjd.
Vad syftet kan ha varit var svårbegripligt redan i realtid och obegripligt i efterhand men det hade onekligen ett visst underhållningsvärde.
Kanske sa Billström bara vad han uppfattade att svenska folket ville höra, nämligen att det svenska Natotåget i hög hastighet rörde sig mot det hägrande målet: ”Give the people what they want”, som Ray Davies i Kinks skrev ett antal decennier innan utrikesministern var påtänkt för framskjutna befattningar i den svenska statsledningen.
När inget hänt på ett tag dök Billström upp som gubben i lådan med en ny tvärsäker prognos om att Natointrädet bara var en tidsfråga. En majoritet av väljarna gillar ju försvarsalliansen numera, till skillnad mot när den falska neutraliteten och bedrägliga alliansfriheten låg som en blöt sosse-snuttefilt över nationen och då duger det inte med sura miner från den högste ansvarige ministern. Till syvende och sist hade det ingen betydelse. Det var det amerikanska stridsflyget Erdogan siktat in sig på och som avgjorde saken till Sveriges fördel när USA:s kongress gav klartecken.
Nu är Tobias Billström historia efter sammanlagt tio ministerår under Reinfeldt och Kristersson men det politiska arvet från de segslitna Natoförhandlingarna är i högsta grad levande materia. Det kan inga glada tillrop i världen ändra på.
Orban väntar på sina Jas Gripen-plan som Kristersson lovade bort när han besökte Budapest för att säkra ungerskt stöd för Sveriges ansökan. Erdogan avser att växla in de båda terroristavtalen från Natos toppmöten i Madrid 2022, underskrivet av S-regeringen, och Vilnius 2023, ett verk av team Kristersson-Billström. Det var då hela gänget skålade i champagne, bortkollrade av Erdogans uttalande om ”så snart som möjligt”.
Sammantaget är det blytunga åtaganden om gemensam terroristbekämpning med en auktoritär regim som ska verkställas i konkret handling för Sveriges del. Det formella namnet är Säkerhetspakt (Security Compact) och i detta ingår s k högnivåmöten på ministernivå. Det är alltså inget som kommer att gå att sopa under mattan hur gärna den svenska regeringen än skulle vilja.
Första paret ut till Turkiet är Billströms efterträdare Maria Malmer Stenergard och justitieminister Gunnar Strömmer. Planet mot Ankara lyfter redan i nästa vecka.
Tobias Billström slipper nu göra den resan – och vem vet, det var kanske just det han ville uppnå med sin oväntade avgång. Att sitta öga mot öga med turkiska ministrar och säkerhetspoliser som ser en PKK-terrorist i varje kurd är inget drömscenario. Bye, bye Billström.