När, var, hur? Skriftligt, muntligt?
I samband med att S under stor vånda övergav den militära alliansfriheten och Sverige överlämnade sin ansökan om medlemskap i Nato började ett nytt begrepp cirkulera: Säkerhetsförsäkringar. Enligt den dåvarande S-regeringen utställda av Natoländer som USA och Storbritannien under en övergångsperiod innan medlemskapet trädde i kraft. Tio månader senare är det fortfarande höljd i dunkel vad det innebär konkret i ett skarpt militärt läge. Mest förvånande av allt: ingen ställer den frågan, allra minst media.
Varje gång det magiska ordet yttras, oavsett om statsministern heter Magdalena Andersson (S) eller Ulf Kristersson (M) möts det av allvarliga miner – och stum tystnad. Att be om en närmare förklaring av den exakta innebörden vore en självklar journalistisk reaktion. Särskilt med tanke på att argumentationen spretar å det grövsta – och i tilltagande styrka i takt med att Sveriges Natointräde pga Turkiets agerande numera bara avtecknar sig i fjärran: 1) Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget, 2) Därför är Natomedlemskap den fråga som står allra högst på agendan, 3) Sverige är säkrare än tidigare, innan ansökan lämnades in.
Förklaringen till det sistnämnda är, ja säkerhetsförsäkringarna. Eller med den alternativa termen försvarsförsäkringar. Och i så fall måste man ställa sig frågan varför det är så bråttom. Då kan Erdogan få hålla på tills han tröttnar och det turkiska motståndet mals ner.
Så här skrev Ulf Kristersson på Instagram efter säkerhetskonferensen i München och beskedet att Finland som det verkar är på väg att gå före in i Nato (19/2):
”Både Sverige och Finland är säkrare nu än innan vi ansökte om medlemskap i Nato –inte minst på grund av de försvarsförsäkringar vi har fått från framtida allierade.”
Statsministern var ärlig nog att tillägga att ”naturligtvis är det starkaste skyddet ett fullvärdigt medlemskap i Nato.”
Så är det självfallet. Först då omfattas Sverige av alliansens kollektiva försvarsgarantier enligt artikel fem i Washingtonfördraget: en för alla alla för en. Om ett medlemsland utsätts för ett militärt angrepp kommer övriga till undsättning. Själva kärnan och syftet med hela konstruktionen med en militär allians: att garantera varje enskilt lands säkerhet. Om Vladimir Putin får för sig att bomba Gotland utlöser Nato den garantin, förutsatt att Sverige passerat in över tröskeln.
Tills vidare är detta nu inte fallet. Nu gäller under överskådlig tid, kort eller lång, dessa så kallade säkerhetsförsäkringar. Med oklar innebörd.
I maj 2022 skrev jag en artikel i DN med rubriken ”Medierna blev ett lätt byte för planerade ’nyheter’ om Natomedlemskap:
”Den som till äventyrs googlade på ordet ”säkerhetsförsäkring” i månadsskiftet april-maj fick bland annat en träff på en så kallad ”economy-pedia”-sajt: ”säkerhetsförsäkring är en typ av försäkringsavtal”. Syftet är att i efterhand täcka en kreditgivares risker om ett ingånget avtal inte fullföljs. En form av ekonomisk garanti alltså. Inget militärt.
Den 3 maj fick ordet säkerhetsförsäkring en ny innebörd enligt en intervju i SVT med försvarsminister Peter Hultqvist: ”Om vi ska gå in i Nato så är det väldigt viktigt att det sker någon form av försäkringar från länder inom Nato om att man är beredd att försvara Sverige och Finland.”
Enligt speakertexten i inslaget var försvarsdepartementet ”noga med att inte kalla det för en säkerhetsgaranti, utan talar i stället om säkerhetsförsäkringar”. Någon fingerfärdig individ i försvarsministerns närhet hade försnackat ämnet med reportern och därmed var det hela klappat och klart och det nya säkerhetsbegreppet etablerat. Försvarsministern fyllde på med att nämna militärövningar, flottbesök och politiska besök på ministernivå som exempel.
SVT rapporterade utan att blinka. Längre från Natofördragets artikel fem går det svårligen att komma, men det gick ändå hem och redan dagen efter talade även utrikesminister Ann Linde med stor inlevelse i SVT om att ”USA kommer att ge Sverige säkerhetsförsäkringar”. SVT:s politiske kommentator Mats Knutson slukade Peter Hultqvists narrativ med hull och hår och menade att det till exempel kunde röra sig om krigsfartyg i Östersjön och gemensamma övningar.”
Nu står vi kvar där och stampar. Den borgerliga regeringen svänger sig med samma begrep och det finns ingen anledning att ifrågasätta själva existensen.
Det är bara det att vi inte har en aning om vad det betyder. När, var, hur, skriftligt eller muntligt etc. Det borde inte vara en oöverstiglig uppgift fört media att haspla ur sig relevanta frågor om nuvarande villkor för nationens säkerhet.
Vad händer om Ryssland bombar Gotland?